someone
ibland när jag saknar dej, tänker jag på oss och alla minnen som vi delar. Ibland när jag tänker på ej, känner jag hur mina tårar rinner ner för min kind. de känns vi alltid känt varan fast. Måste man hata nån för att inse hur mycke man egentligen älskar nån?
varför måste man dra grönsen så långt? varför inte bara vara snäll å ge tillbaka?
och sen är de jag som står där som ett frågetecken och har ingen anning om vilken väg jag ska ta.
Ingen hjälp elr stöd...utom du levande ängel.
Undrar vart storyn ska sluta men än så länge har den bara börjat.
Kommentarer
Trackback
