Skolgård
Hej, nu sitter jag här själv på en gunga mitt ute på skolgårn. Men seriöst vart fan tar livet vägen, de va ju inte alls länge sedan jag satt hör första gången? Alla va kompis med alla. Hemma var de aldrig nått bråk. Man kunde lita på allt och alla. Man tänkte inte speciellt mycket på hur man var eller hur man såg ut, det som var viktigt va att man hade kul. De hade jag värkligen, det fanns inga problem och man bara levde. Nu när jag tänker efter så skulle de va mycke om jag va lite som förut. Skitsamma om hårfärgen är fel lixom huvudsaken är ju att man har kul. Va den du själv är eller vill vara. De finns redan så många andra. Livet kan ju fan inte gå ut på det som det går ut på nu hela livet. Man är ledsen för det man förlorar. Men tänk på allt du har, och var rädd om de!
